Om inte livet är spännande, är det lika bra att göra det lite mer spännade... Eller?

Jag och Anna var på IKEA igår. Jag klarade utan problem och med lite pålägg inträdesbiljetten på 500 kr (som verkar vara ett minimum för att man ska få passera kassorna). Äntligen fått tag på mitt Leksvik avlastningsbord/nattduksbord som matchar min tv-bänk och som ska få ersätta pallen som nu fungerar som sängbord. :) Sen gäller det bara att transportera den till Halmstad (via Asarum är det tänkt för att slippa ha det på tåget) och att montera ihop den me. Hur svårt kan det vara? Egentligen? Borde ha fått ihop värre saker än så. Men å andra sidan ska man ju aldrig ta ut några segrar i förskott heller...Fick även med mig lite småplock som persienn, en ny toaborste och lite annat smått och gott. Bilder på det som är värt att visas bilde rpå kommer när allt är på sin rätta plats. :) Anna fick dock betala ett betydligt högre pris då hon bla investerade i en sänggavel, ett bord till balkongen och ett (gigantiskt) hörnskrivbord. Tror båda var ganska nöjda med vad vi hittat. Glada i hågen begav vi oss till varuutlämmningen för att få ut ovannämda sänggavel och skrivbord. Fick en mindre kalldusch när vi såg paketen. Tänka sig att en 120 sänggavel faktiskt är 120 cm och att skrivbordet levereras i verklig storlek... Vem hade kunnat ana? Var verkligen bilen så liten när vi pakerade den utanför varuutlämningen? Var inte paketen platta för att de skulle vara lätta att ta hem? Brukar inte Toyota skryta om hur bra bilar de gör och hur mycket bra lösningar de har på allt? Men att få in för stora paket i en Toyota Corolla är ungefär lika svårt som det låter. Man kan nästan säga att det är omöjligt.. :) Snacka om att man verkligen kände sig som två korkade brudar. Oj! Var paketen så här stora?!?!! Haha. Roade nog mångan (inte minst oss själva). Var ju några som tittade (å inte i smyg heller) och såg rätt nyfikna ut på hur vi skulle lösa problemet. Efter många om och men var det en snäll man som erbjöd sig att transportera hem våra saker på sitt biltak, trots att han inte alls skulle åt vårt håll. Påstod att han gillade hjälpa tjejer i nöd. Tänka sig att det fortfarande finns så snälla människor här i världen. :)

Vill ni ha lite fler och lite andra detaljer av historen föreslås att ni läser syrrans blogg, eftersom jag tyckte det var onödigt att upprepa allting hon hade skrivit. Vill man veta hur saker ligger till får man faktiskt anstränga sig lite själv oxå. :p

1 är antalet pinsamma situationer vi försatt oss i hittills. För även om det var roligt, var det faktiskt pinsamt. Vi brukar trots allt vara liiite mer genomtänkta än så där...
2 är antalet plåster jag har på fingrarna (ett skärsår från en kartong och ett brännmärke på knogen från ugnen)
3 är antalet IKEA möbler som vi satt ihop (kommer snart bli 4a, har hört rykten om ett visst vitrinskåp som ska monteras)

Helgens bästa investering är nog Black & Decker skruvdagaren som numera är döpt till Per-Ragnar. Han är liten, men grymt bra på det han gör. Blev riktigt sugen på en jag me.. :)

Satte ihop sängen och bordet till balkongen igår. Annas sovrum är så mysigt! Dagens projekt var skrivbordet, som tillslut blev jättebra och Per-Ragnar gjorde en enorm insats. :) När dator och dyl var uppsatt på sin rätta plats i kontoret (istället för att vara i vardagsrummet) visade det sig att nätverkskabeln var för kort. Tänkte vi skulle slå två flugor i en smäll och rasta Pollux och gå till köpcentrat A6 som bara ligger nån km ifrån Annas bostad (där även IKEA ligger). Lät som en rusktigt bra idé. Bara det sådana saker sällan är lika bra i praktiken som de är i teorin. Köpcentret är byggt på längden istället för på höjden som många andra ställen och eftersom vi skulle till Claes Ohlsson som låg på andra sidan motorvägen tyckte vi det verkade som en bra idé att korsa vägen innan vi kom fram. Allt för att komma till rätt ställe så smidigt som möjligt. Smart va? Bara det att vi gick och gick utan att komma fram. När vi väl kom av cykelvägen visade det sig att vi hamnat för långt. Vår smarta planerade väg visade sig vara en omväg och det hade gått MYCKET fortare om vi bara hade fortsatt rakt fram och gått över vägen närmare köpcentrat. Men hur hade vi kunnat veta det? NU vet vi. Trial end Error. Nästa gång går det fortare. Gör om, gör rätt.

Kvällens plan är mat, montera vitrinskåp och sen tycker jag vi är vi värda att slappa och titta på en film. :)