uppdatering

Ja, jag vet att jag är en dålig bloggare... Till mitt försvar kan jag väl säga att det har varit mycket på sista tiden. Sitter just nu hemma i arbetsrmmet i mammas hus i Asarum. Håller på och pluggar, dels är det en löjlig straffuppgiften för att vi inte var på sammverkansdagen förra veckan och sen är der ett paper om delaktighet som ska vara inlämnat på måndag. Ingen av uppgifterna är varken rolig eller inspierande... Bara jag får G på mitt paper är jag nöjd. I värsta fall får man väl kompletera... men det är så drygt att behöva göra det! Hoppas verkligen att jag slipper...
Har varit hemma sen i måndags kväll. Hade massor med planer på allt som skulle göras och folk jag skulle träffa. Blev inte riktigt så. Man skulle kunna säga att förutsättningarna på sätt och vis ändrades nån gång under natten mellan lördag och söndag förra veckan.
Kvällen började superbra med god mat, sen gick jag och Simon på fest hos Eve och Daniel. Var inte supermycket folk, men det var riktigt trevligt. Massor med snack och så lite "Med Vilda Gester" förståss. :)
image99
Tillslut var det iaf dags att gå ut. Bestämde oss för att gå till ett ställe som heter Moon. Eller heter det kanske Club Moon? Anyway. Var mitt första besök där och jag kan tyvärr inte säg att jag hann bilda mig en direkt uppfattning av stället. Det tog inte ens 10 minuter innan jag fingranskade deras golv. Missade ett trappsteg/nivåskillnad och flög rakt fram. Av ren reflex sträcker jag givetvis fram händerna för att dämpa fallet. Dumt drag. Gjorde ont i handleden, men som ofta när man ramlat oroar man sig mest för om någon såg en och ifall kläderna är hela. Kan ju inte ungå att tycka att det är lite pinsamt.. Vad ska folk tro? Bara att gå vidare å låtsas som om ingenting hänt.. Fast det tog inte så lång tid att konstatera att jag hade alldeles för ont för att kunna ha roligt. Letade upp Simon och övertalade honom(inte så svårt dock) att gå med mig hem. Gjorde grymt ont att ta på sig jackan. Svor lite tyst över min klumpighet och tårarna som hade börjat rinna. Simon retades lite med mig, båda trodde ju att det bara var en stukning. Efter ytterligare några strapatser var vi äntligen hemma och kunde gå och lägga oss. Såå behövligt! Så här i efterhand förstår jag inte hur jag kunde somna så fort som jag endå gjorde..

Måste bara klargöra en sak. Ja, jag hade druckit lite under kvällen det kan jag inte förneka. Men jag hade verkligen inte druckit så mycket att det var anledningen till min flygtur. Det var som Anna sa, hade jag varit ordentligt full så hade jag förmodligen varit mer avslappnad i kroppen och kanske inte ens sträckt fram armarna...Kan tyvärr inte heller skylla på några höga klackar. Jag är helt enkelt bara klantig, plus att det var ett farligt å dåligt placerat trappsteg. Lärdomen? Gå ALDRIG ut på klubb utan att vara riktigt full.. ;p

Vaknade ganska tidigt på söndag morgon. Fortfarande ont i handleden, groteskt svullen (synd att inte det finns bildbevis på det) och jag konstaterade att det gjorde väldigt ont när jag försökte använda/greppa med fingrarna. Kanske inte bara är stukad tänkte jag, kan ju fått en spricka i handleden. Dåligt.. Men jag tänkte inte låta detta hindra mig. Mantran som "Det som inte dödar... " ioch "man är väl man" dök upp i huvudet. Bara att bita ihop. Tog något längre tid att duscha, kände mig lite handikappad (nej, inte funktonshindrad, inget fel på mig, bara miljön. Å ja, jag är arbetsskadad av skolan). Skam den som ger sig som mormor skulle ha sagt. :) Konstaterade även att jag hade ett gigantiskt svart-lila blåmärke på vänster lår/sida och lite ont i vänste fot. Man skulle kunna säga att hela min vänstra sida var ganska saboterad. Väl klädd igen och något rastlös bestämde jag mig för att diska. Var ju inget jättberg, men tillräckligt för att jag skulle tycka att det störde. Så här i efterhand kanske inte detta heller var ett av mina smartaste drag. Men vaddå? Det verkade som en mycket bättre idé just då... :)

Efter ett rådslag med Simon samt att ha pratat i telefon med någon på sjukhusrådgivningen beslutade vi oss för att det nog var en bra idé om en läkare kollade på armen. Så vi traskade upp till sjukhuset och in på akuten. 4 timmar senare, efter en hel del väntan och ett antal rundor på akuten samt grymt hungriga lämnar vi akuten. Största skillnaden är väl att jag har armen gipsad (gipsskena) upp till armbågen. Handleden var inte stukad, snarare bruten. Fast egentligen var den väl inte bruten heller, det var mer så att benen låg på fel ställe. Felvridna lixom. Har lärt mig att det kallas felställning. Har aldrig brutit något så jag vet inte hur det känns att laga det, men jag lovar att lägga benen tillrätta vid en felställning gör förbannat ont!!! Läkaren vred, drog och tryckte. SMÄRTA!!! Tom lokalbedövningen med jättesprutan var fruktansvärd! Lite stolt är jag över att jag inte skrek. Fast jag grät massor. Är glad att S var med mig och höll handen och läste sagor för mig! Haha. Fast lite elaka var de mot honom oxå. Ingen som sa något rätt ut, men det kom lite antydningar om att de trodde att det var hans fel att jag satt där med en bruten handled. Jag antar att "jag ramlade i en trappa" känns lika trovärdigt som "jag gick in i en dörr". Fast det känns ju inte så bra när man faktiskt ramlade och att jag bara var tacksam över att han var där hos mig.... Man ska ju inte behöva ljuga om en sån sak..

Fick ett rött bandage över gipset. Såg att en kille som var på röntgen samtidigt som jag hade fått ett blått. Dålig stil att de inte frågade mig vad jag ville ha (ja, jag är en fjortis ibland). Varför ska jag ha ett rött bandage bara för att jag är tjej? Inte rättvist!

Ska på återbesök på sjukhuset på tisdag. Då ska de kontrollera så att ingenting har flyttat på sig. Var tydligen risk för att det kunde göra det. Om så är fallet måste dom kanske operera. Låter som en otrevlig tanke. Känns inte helt bra att jag har haft mer eller mindre värk i armen varje dag. Kan inte hjälpa att jag oroar mig lite för vad de ska säga på tisdag...

Blåmärket på benet ser riktigt festligt ut nu. Ett helt register av färger; gult i mitten, sen blir det rödlila och längst ut är det fortfarande ganska svart.

Tänkte dela med mig med två foton som jag fick mamma att ta på mig i måndags när jag kom hem. Mamma var helt emot att publicera blåmärksbilden, men jag kan inte låta bli... :)

Klicka för att se dem större.

så här fint är gipset med det lysröda bandaget,
och mitt "trevliga" blåmärke (som nästan liknar ett hjärta)



Allmänt
Om man bryter handleden är det oftast underarmens strålben som bryts, några centimeter ovanför handleden. Det andra benet i underarmen, armbågsbenet, förblir oftast oskadat. Att handleden bryts kan betyda allt från att det blir en liten spricka i strålbenet till att handledens båda ben går helt av. Kvinnor bryter oftare handleden än män, speciellt äldre kvinnor som ofta har skört skelett. Det är också vanligt bland unga idrottare som till exempel snowboard- och inlinesåkare.

Symtom
De vanligaste symtomen är smärta och svullnad i handleden. Det går ofta bra att röra på fingrarna, medan rörelser i handleden gör mycket ont. Behandling Handledsbrott behandlas olika beroende på hur skadan ser ut. Om det är en spricka i skelettet kan det ibland räcka med att ha en elastisk linda som stödförband. I fall handleden gör mycket ont kan man i stället få gips i några veckor för att stabilisera armen. Om det ena eller båda benen i handleden har gått helt av måste man ha gips.

Man kan också ha fått en så kallad felställning, alltså att de olika delarna av den brutna armen har vridits ur sin ursprungliga position. Felställningar måste dras tillrätta. Då får man bedövning, armen läggs tillrätta och sedan får man ett gipsförband som täcker handleden. Gipset brukar få sitta kvar i fyra veckor.

Om man har en svårare felställning måste handleden opereras. Skelettdelarna fästs då på rätt plats med metallstift eller pinnar. Det kan ta sex veckor eller mer innan skadan är läkt.

När ska man söka vård?
Om man har mycket ont och är svullen kring handleden efter att ha ramlat och tagit emot sig med handen, ska man omedelbart vända sig till närmaste vårdcentral eller sjukhus.

Källa: sjukhusrådgivningen.se


Kommentarer
Postat av: Anonym

"Hade massor med planer på allt som skulle göras och folk jag skulle träffa. Blev inte riktigt så. Man skulle kunna säga att förutsättningarna på sätt och vis ändrades nån gång under natten mellan lördag och söndag förra veckan."

Vem kunde tro att detta skulle leda till en beskrivnign av en tillknycklad handled? :)

2008-02-24 @ 02:14:38
Postat av: Johanna

Men lilla gumman. Där ser du, det är inte bra att ut o svira... ;-) Skojar bara. Hoppas du blir bättre snart. Skickar massor av kärlek från oss i Karlshamn

2008-02-24 @ 07:45:51
URL: http://www.mammajohanna.se
Postat av: Tokfia

Du är ju för rolig när du skriver, som vanligt har jag ju redan hört allt som du skriver om sägas live men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite spännande och drar litet på smilbanden ;) Orättvis värld vi lever i där tjejer får röda bandage och killar blå....undrar om det kan klassas som dagens I-lands problem...fast gårdagens tar nästan priset ....ohh det är så synd om mig jag kunde inte köpa mer godis för jag orkade inte hålla påsen med min felställda arm :P

Man kan tro (om man inte är insatt) att du inte kan stava till papper när du skriver "paper"....kanske inte alla som fattar att det ska läsas [päjpör] hihi!

Dessutom lite mer kunskap om att bryta handleden...börjar de detaljerade redovisningarna kanske smitta av sig?

Syns till lunch! Glöm inte kycklingen!
Pöss

2008-02-24 @ 11:17:19
URL: http://tokfias.blogg.se/
Postat av: Marie

Den här skildringen var ju något mer utförlig än den jag fick på msn ;) Vilket äventyr...

Angeånde bandagen: Varför sätter de inte bara på ett vitt, som de alltid har gjort tidigare, till och med till småbarn? Rött och blått.... det är ju löjligt (men lite spexigt)! Tänkt om du hade haft massa rosa kläder; det hade ju aldrig funkat ;)

2008-02-24 @ 11:55:00
URL: http://eatinginside.bloggagratis.se
Postat av: Anna o Xante

Usch! Hoppas bara det inte ngt mer allvarligt och att det blir bra igen! Krya på dig!

2008-02-26 @ 13:20:51

Kommentera inlägget här:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser den)


Har du en egen blogg/hemsida?:


Vad har du på hjärtat?:


Trackback
RSS 2.0