Trappor vs Emma; 2-0
Vet att jag varit fruktansvärt dålig på att blogga. Kan inte ens skylla på att det inte hänt något, för det har hänt massor. Har flera gånger tänkt att "det här måste jag blogga om", men sen har det lixom inte blivit av.
Firade mormors 89 års dag i lördags. Först var vi ute och åt på Golfkrogen i Mörrum, och sen var det fika hemma hos mamma. Margit & Willgot var oxå här och firade. Hur trevligt som helst.
Sen var det tjejfest hemma hos Tina på kvällen. Det var Nina, Tina, Sara, Emma å så jag. Hade riktigt roligt både hemma hos Tina och ute på Lorden. Eller... det var iaf roligt större delen av kvällen.Det roliga slutade någon gång kring ettsnåret. Vet inte riktigt vad det är med mig, trappor och uteställen, men det brukar ju inte sluta bra, vilket det givetvis inte gjode den här gången heller....
Allt var en enda stor olyckshändelse. Som ni kanske har räknat ut så råkade jag ramla i en trappa (alltid dessa trappor). Vet inte om den personen jag gick me oxå halkade till eller om hon bara var lite snabbare än mig, men hur som helst så tappade jag balansen och föll. Som tur väl var handlade det inte om hela trappen utan bara om de två eller tre sista stegen. Har ju otroligt lätt för att vricka fötterna och nu landade jag på sittande på knäna med båda fötterna under mig. Kände direkt att jag vrickat fötterna, igen, fast det är nog första gången jag vrickar båda samtidigt.
Smart som jag är hade jag ett par extraskor med mig i väskan (då jag räknade med att vara trött i fötterna när kvällen var slut, ibland tänker jag verkligen till..) så jag gick till garderoben och bytte in mina fina högklackade peeptoe mot de mer fotriktiga ballerinaskorna. Ena foten gjorde mer ont än den andra, så jag letade upp en av personalen på Harrys och fick vänstererfoten lindad. Något blank i ögonen (ville ju inte storböla på Lorden, men det var lite svårt att bita ihop helt), letade jag upp lite vänner och satte mig vid ett bord och snackade lite i väntan på att klockan skulle bli så mycket att jag kunde ta bussen hem. Just då kändes det som en dålig idé att ringa och väcka mamma. Varför skulle jag göra det för två vrickade fötter? Det var ju som sagt inte första gången det händer... Klockan blev två, så jag hämtade ut min väska och haltade iväg till bussen. Övertygade mina vänner om att jag klarade mig, fötterna skulle nog bli bra bara jag fick vila dem lite.
Hoppade av i Asarum (city) och haltade hem. Konstaterade då att när jag var tvungen att gå en bit så gjorde det faktiskt fruktansvärt ont. Grät en liten skvätt och förbannade både fötter, trappor och min fruktansvärda otur (eller är jag bara klantig?). Underbart skönt att få lägga sig i sängen, men jag sov inte så många timmar. Vaknade till och från. När jag skulle gå på toa någon gång på morgonkvisten märkte jag verkligen av hur ont jag hade. Allt blev bara svart när jag reste mig upp och skulle gå mot handfatet. Nästa sak jag vet ligger jag på golvet och tackar mina skyddsänglar för att jag missade badkarkanten. Ibland har väl tom jag lite tur. Tog mig tillsist tillbaka till mitt rum och den trygga varma sängen. Först nu började jag fundera på om jag kanske borde väcka mamma, men bestämde mig tillslut att jag inte skulle vara så gnällig och barnslig utan låta henne sova. Dumt. Jag vet.
Hur som helst. När det väl blev morgon kunde jag inte stödja på vänsterfoten. Fick ta hjälp av både mamma och Bo för att överghuvudtaget kunna ta mig ner för trappen. Hade två svullna fötter, såg inte alls kul ut. Blev givetvis ett besök på akuten. Gick faktiskt ganska snabbt. 3 timmar senare blev jag utrullad (i en lånad rullstol) från akuten och då hade fötterna både blivit undersökta, röntgade och fått en dom över sig. Högerfoten pratades det inte så mycket om (bara att den inte var bruten eller var några sprickor i) ,men med en fotknöl stor som en halv tennisboll kan jag själv räkna ut att den är vrickad och behöver få vila. På vänster fot har jag brutit lilltån och med tanke på hur svullen och blå den är så är även den foten vrickad. Förhoppningsvis är det inga andra skador, men det lär ju visa sig när svullnaden gått ner och tån läkt. Fick lite värktabletter utskrivna och fick (köpa) ett par kryckor, men eftersom även högerfoten är skadad gör det lite ont när jag hoppar runt, så det försöker jag göra så lite som möjligt. Har båda fötterna lindade och ligger mest i sängen med fötterna i högläge. Blir en hel del läst, men nu hade det varit bra om man haft en netbook så jag hade kunnat kolla på lite film och så. När svullnaden har gått ner lite så kommer det tydligen att räcka med att man tejpar tåna lite och använder sig av bra skor. Undrar just om jag har det? Några bra och fotriktiga skor. De rekommenderade Foppatofflor, så det kanske blir något som jag måste investera i. Lagom spännande...
så här "fin" var min fot igår
Så här skriver de på sjukvardsradgivningen.se
Bruten Tå:
Allmänt
Om man råkar slå foten i något hårt, eller om man tappar någonting tungt på den, kan man få en spricka eller så kan benet i tån brytas. En bruten tå läker av sig själv och man kan försöka gå som vanligt under tiden även om det kan göra ont. Brutna tår kräver nästan aldrig någon behandling och därför behöver man inte uppsöka en läkare om tån gör ont eller blir svullen och blå efter en skada.
Man kan ha ont ungefär två veckor innan tån är läkt, men svullnaden kan vara kvar under längre tid. Man kan gå och belasta tån som vanligt eftersom detta inte förvärrar skadan.
Symtom
En bruten tå kan göra ont, svullna och bli blåfärgad. Behandling En bruten tå behöver ingen särskild behandling. Däremot kan man behöva ta receptfria värktabletter om man har ont.
De första dagarna kan tån värka även när man vilar. När man sitter är det därför bra att ha foten högt placerad, till exempel på en stol, för att minska svullnaden och därmed även värken. Ibland gör det ont när man går.
Man bör använda rymliga skor eller sandaler, gärna med hård sula. Den som går väldigt mycket i sitt arbete, kan behöva vara sjukskriven några dagar.
Hade som sagt känts lite bättre om jag inte hade lyckats sabba båda fötterna samtidigt. Men nu är det ju som det är. Ska man göra någonting så ska man göra det ordentligt som det ju så fint heter... Börjar bli lite tråkigt att vara stilla så mycket, men det är ju tur att jag tycker om att läsa böcker. Just nu läser jag en bok av Mari Jungstedt, Den du inte ser. Tror faktiskt jag ska kämpa mig upp för trapporna och läsa vidare nu faktikst. =)
Firade mormors 89 års dag i lördags. Först var vi ute och åt på Golfkrogen i Mörrum, och sen var det fika hemma hos mamma. Margit & Willgot var oxå här och firade. Hur trevligt som helst.
Sen var det tjejfest hemma hos Tina på kvällen. Det var Nina, Tina, Sara, Emma å så jag. Hade riktigt roligt både hemma hos Tina och ute på Lorden. Eller... det var iaf roligt större delen av kvällen.Det roliga slutade någon gång kring ettsnåret. Vet inte riktigt vad det är med mig, trappor och uteställen, men det brukar ju inte sluta bra, vilket det givetvis inte gjode den här gången heller....
Allt var en enda stor olyckshändelse. Som ni kanske har räknat ut så råkade jag ramla i en trappa (alltid dessa trappor). Vet inte om den personen jag gick me oxå halkade till eller om hon bara var lite snabbare än mig, men hur som helst så tappade jag balansen och föll. Som tur väl var handlade det inte om hela trappen utan bara om de två eller tre sista stegen. Har ju otroligt lätt för att vricka fötterna och nu landade jag på sittande på knäna med båda fötterna under mig. Kände direkt att jag vrickat fötterna, igen, fast det är nog första gången jag vrickar båda samtidigt.
Smart som jag är hade jag ett par extraskor med mig i väskan (då jag räknade med att vara trött i fötterna när kvällen var slut, ibland tänker jag verkligen till..) så jag gick till garderoben och bytte in mina fina högklackade peeptoe mot de mer fotriktiga ballerinaskorna. Ena foten gjorde mer ont än den andra, så jag letade upp en av personalen på Harrys och fick vänstererfoten lindad. Något blank i ögonen (ville ju inte storböla på Lorden, men det var lite svårt att bita ihop helt), letade jag upp lite vänner och satte mig vid ett bord och snackade lite i väntan på att klockan skulle bli så mycket att jag kunde ta bussen hem. Just då kändes det som en dålig idé att ringa och väcka mamma. Varför skulle jag göra det för två vrickade fötter? Det var ju som sagt inte första gången det händer... Klockan blev två, så jag hämtade ut min väska och haltade iväg till bussen. Övertygade mina vänner om att jag klarade mig, fötterna skulle nog bli bra bara jag fick vila dem lite.
Hoppade av i Asarum (city) och haltade hem. Konstaterade då att när jag var tvungen att gå en bit så gjorde det faktiskt fruktansvärt ont. Grät en liten skvätt och förbannade både fötter, trappor och min fruktansvärda otur (eller är jag bara klantig?). Underbart skönt att få lägga sig i sängen, men jag sov inte så många timmar. Vaknade till och från. När jag skulle gå på toa någon gång på morgonkvisten märkte jag verkligen av hur ont jag hade. Allt blev bara svart när jag reste mig upp och skulle gå mot handfatet. Nästa sak jag vet ligger jag på golvet och tackar mina skyddsänglar för att jag missade badkarkanten. Ibland har väl tom jag lite tur. Tog mig tillsist tillbaka till mitt rum och den trygga varma sängen. Först nu började jag fundera på om jag kanske borde väcka mamma, men bestämde mig tillslut att jag inte skulle vara så gnällig och barnslig utan låta henne sova. Dumt. Jag vet.
Hur som helst. När det väl blev morgon kunde jag inte stödja på vänsterfoten. Fick ta hjälp av både mamma och Bo för att överghuvudtaget kunna ta mig ner för trappen. Hade två svullna fötter, såg inte alls kul ut. Blev givetvis ett besök på akuten. Gick faktiskt ganska snabbt. 3 timmar senare blev jag utrullad (i en lånad rullstol) från akuten och då hade fötterna både blivit undersökta, röntgade och fått en dom över sig. Högerfoten pratades det inte så mycket om (bara att den inte var bruten eller var några sprickor i) ,men med en fotknöl stor som en halv tennisboll kan jag själv räkna ut att den är vrickad och behöver få vila. På vänster fot har jag brutit lilltån och med tanke på hur svullen och blå den är så är även den foten vrickad. Förhoppningsvis är det inga andra skador, men det lär ju visa sig när svullnaden gått ner och tån läkt. Fick lite värktabletter utskrivna och fick (köpa) ett par kryckor, men eftersom även högerfoten är skadad gör det lite ont när jag hoppar runt, så det försöker jag göra så lite som möjligt. Har båda fötterna lindade och ligger mest i sängen med fötterna i högläge. Blir en hel del läst, men nu hade det varit bra om man haft en netbook så jag hade kunnat kolla på lite film och så. När svullnaden har gått ner lite så kommer det tydligen att räcka med att man tejpar tåna lite och använder sig av bra skor. Undrar just om jag har det? Några bra och fotriktiga skor. De rekommenderade Foppatofflor, så det kanske blir något som jag måste investera i. Lagom spännande...
så här "fin" var min fot igår
Så här skriver de på sjukvardsradgivningen.se
Bruten Tå:
Allmänt
Om man råkar slå foten i något hårt, eller om man tappar någonting tungt på den, kan man få en spricka eller så kan benet i tån brytas. En bruten tå läker av sig själv och man kan försöka gå som vanligt under tiden även om det kan göra ont. Brutna tår kräver nästan aldrig någon behandling och därför behöver man inte uppsöka en läkare om tån gör ont eller blir svullen och blå efter en skada.
Man kan ha ont ungefär två veckor innan tån är läkt, men svullnaden kan vara kvar under längre tid. Man kan gå och belasta tån som vanligt eftersom detta inte förvärrar skadan.
Symtom
En bruten tå kan göra ont, svullna och bli blåfärgad. Behandling En bruten tå behöver ingen särskild behandling. Däremot kan man behöva ta receptfria värktabletter om man har ont.
De första dagarna kan tån värka även när man vilar. När man sitter är det därför bra att ha foten högt placerad, till exempel på en stol, för att minska svullnaden och därmed även värken. Ibland gör det ont när man går.
Man bör använda rymliga skor eller sandaler, gärna med hård sula. Den som går väldigt mycket i sitt arbete, kan behöva vara sjukskriven några dagar.
Hade som sagt känts lite bättre om jag inte hade lyckats sabba båda fötterna samtidigt. Men nu är det ju som det är. Ska man göra någonting så ska man göra det ordentligt som det ju så fint heter... Börjar bli lite tråkigt att vara stilla så mycket, men det är ju tur att jag tycker om att läsa böcker. Just nu läser jag en bok av Mari Jungstedt, Den du inte ser. Tror faktiskt jag ska kämpa mig upp för trapporna och läsa vidare nu faktikst. =)
GRATTIS!
...Till världens bästa Nina som har fått jobb!
Vi (Nina, Tina å Jag) skulle äta den middagen i fredags (Nina fick en middag som examenspresent), men istället blev det att fira det nya jobbet - Hälsoinspektör i Växjö! Woho! Åt en jättegod middag på &Vin på piren för att fira. Så himla perfekt. Hon har precis slutat sommarjobbet, hinner få lite ledigt och sen kan hon börja på sitt första riktiga jobb och få sin första riktiga lön. Så himla härligt. Grattis igen gumman!
Vi (Nina, Tina å Jag) skulle äta den middagen i fredags (Nina fick en middag som examenspresent), men istället blev det att fira det nya jobbet - Hälsoinspektör i Växjö! Woho! Åt en jättegod middag på &Vin på piren för att fira. Så himla perfekt. Hon har precis slutat sommarjobbet, hinner få lite ledigt och sen kan hon börja på sitt första riktiga jobb och få sin första riktiga lön. Så himla härligt. Grattis igen gumman!
