När folk har frågat så har jag visserligen så har jag sagt att jag skulle ta körkortet innan jag blir trettio, och det har jag ju lyckats med med stora marginaler, för idag klarade jag min uppkörning!!!!! =)
Har inte varit helt lätt. Vet att det har tagit längre tid än det kanske borde. Att inte ta körkort innan jag flytade hemifrån är förmodligen det sämsta valet jag har gjort hittills i mitt liv. Men nu i våras tog jag tag i mig själv och bestämde mig för att nu fick det banne mig vara nog. Jag måste (och vill) ju ha ett körkort och "ett bra tillfälle" dyker förmodligen inte upp. Ingen tid är bättre eller sämre än någon annan. Nackdelen med att köra i Halmstad har ju varit att jag inte kunnat öva mellan körlektionerna. Halkan och Risk ettan (utb om alkohol, trötthet och droger) avklarades utan problem (även om risk 1 var ganska trist då de inte kom med någon ny information). Teoriprovet skrev jag i Kkrona den 9 juni och jag körde upp i Halmstad den 16 juni, men kuggade (och var helt knäckt) och när jag sedan skulle boka en ny uppkörningstid var det stört omöjligt! Fanns inte en enda tid i hela Blekinge förrän i mitten av augusti och eftersom teorin bara varar i 2 månader hade jag varit tvungen att skriva om den. Sådär roligt va. Frågade någon på vägverket om det fanns möjlighet att få tiden som teorin varade förlängd eftersom det inte fanns några tider men fick då svaret att om jag hade varit allvarligt sjuk kanske de hade kunnat överväga det, och att jag inte var ensam om att sitta i den situationen. Inte för att det var någon direkt tröst... Har sedan dess varit inne på deras hemsida och titta efter tider för privat uppkörning helt utan framgång.

Men så en dag så var den där. Den perfekta uppkörningstiden; i Karlshamn den 28e juli, klockan 15.30. Har förberett mig till tänderna. Körde några lektioner på en körskola i stan, kört med både pappa och mamma samt en gång med Mats. Men det hindrade ju inte mig från att vara toknervös. Nästan ingen visste om att jag skulle köra upp idag, så det var kul att kunna komma med den glada nyheten att jag hade klarat mig. Mamma var supergullig å körde en "körlektion" med mig innan uppkörningen (för det brukar man ju göra), och så försökte vi lugna nervörna lite med en glass på glassbåten innan klockan var slagen. Mesta delen av körningen gick bra, men inte backningen runt gathörn (och jag som gjorde den PERFEKTA backningen runt hörn när jag körde med mamma). Vad jag avskyr dessa back runt hörn. De förföljer mig. Som "straff" för backnngen fick jag backa in när jag skulle parkera, vilket jag lyckades med!!! Så min parkering räddade mig, eftersom jag då kunde bevisa att jag faktiskt kan backa. =)



Mamma väntade i stan under tiden jag körde upp och så fick jag köra hem sedan. Även om det kändes bra så kändes det lite som innan. Ingen större skillnad från när vi övningskörde. Möjligtvis att jag var gladare och kände mig mer lättad och mindre nervös. Väl hemma firade vi med lite rester från kalaset igår; pastasallad och sedan kaffe och tårta till efterrätt. När vi var mätta och belåtna körde jag Bo till Ahlbergs för han skulle hämta sin bil ,och då kändes det lixom lite mer. Det där var nytt. Det brukar ju faktiskt vara tvärtom. Bo som kör mig. Eller att han har suttit i baksätet när jag har övningskört. Men det skönk verkligen in att jag hade klarat mig när jag hade släppt av Bo och körde till mormor. Själv. Vilken underbar känsla. Lite konstigt, men så underbart!!! Jag har äntligen gjort det. 

Ska bli kul att se vad de säger på jobbet imorgon. Lär bli uppskattat att jag kan köra lite själv. Ska bara lära mig hur man manövrerar en aoutomatare först. Är så trött, men samtidigt så pigg. Känner mig lite speedad. Men jag tror att jag kommer att sova riktigt gott inatt. Jag gjorde det (jag vet att jag varken är först eller sist med den bedriften, men jag är så lycklig)!!! Men nu ska jag försöka sova, ska ju upp om bara några timmar och jobba....

Tack för alla gulliga grattis hälsningar och alla som har hjälpt mig på alla sättt och vis.