Varför är det så att jag måste ha tidspress när jag ska skriva mina arbeten? Det har varit så så länge jag kan minnas. Jag vet att jag flertalet gånger har suttit långt in på natten sista dagen innan inlämning. Oftast har det blivit bra också. Nog för att det funkade på högstadiet och gymnasiet. Men gör det verkligen det på högskolan?

Varför kan jag inte vara som Tina som hade skrivit klart sitt arbete innan helgen. Eller Eve som iaf hade det klart en dag tidigare än nödvändigt så att hon kunde få sitt arbete granskat och kunna göra lite ändringar? Det hade varit så härligt att känna att jag var klar. Att jag hade gott om tid på mig. Att jag verkligen kunde fingranska jag oxå.

Men tidigare i veckan när jag satt mig och försökt arbeta har det slutat med att jag stirrat på datorskärmen och hoppfullt väntat på att det tomma worddokumentet helt plötsligt skulle fylla sig själv med intelligenta funderingar om social utsatthet. När jag inte har stirrat på datorn så har jag gått omkring i lägenheten som en osalig ande och plockat osynliga dammkorn, istället för att städa bort de verkliga dammelefanterna, samt flyttat saker som verkat ligga på helt fel plats . En annan favorit är att sitta flertalet timmar på Tradera och tråna efter saker som jag verkligen inte har råd med min något ansträngda studentekonomi. Måste säga att det finns sjukt mycket fina klockor som säkert skulle trivas bra i min klocksamling.

Det som jag undrar mest över är hur det kan komma sig att jag klockan elva en söndagkväll kan komma på hur smarta idéer som helst? Fast å andra sidan är väl den största frågan egentligen hur smarta de kommer vara när man läser dem dagen efter?

Oavsett så kommer jag att skriva klart mitt arbete imorgon, sista dagen, de sista timmarna, göra de sista ändringarna de sista minuterna. Ingenting förändras, jag är som jag alltid har varit. Full med tentaångest, svammel och löften om att aldrig mera skriva ett arbete i sista stunden och fullt medveten om hur dålig jag är på att ljuga för mig själv...